Bildgalleri som visar hur gärdsgården stöds med stöttor.

 

Förr i tiden hade en genuin gärdsgård alltid stödjande stöttor och tätt mellan slanorna.

En gärdsgård skulle vara stabil och hålla länge.

I regel bands stöttorna in i gärdsgården när den byggdes.
Det blev stadigt och underhållet minskade.  
Det blev mindre reparationer när gärdsgårdarna synades före djuren släpptes på bete.

 

Gärdsgårdsgubben har stöttor på minst varannan meter i sina gärdsgårdar.

Stöttorna placeras ofta på varannan sida men kan det kan variera beroende på snötryck, markens lutning eller liknande.

Här är stöttorna på samma sida för att marken lutar utåt.

Gärdsgårdsgubben binder in stöttorna i gärdsgården.

Det är mer tidskrävande men blir stadigt.

Stöttan binds fast med vidjan innan översta slanorna monteras.          
Slanorna pressas mellan, slås fast och låser vidjan runt stöttan.

Att montera stöttorna sist, överst i gärdsgården, blir inte lika stadigt.

Stöttan blir mindre spänd och glider lättare i vidjan.

 ”Gärdsgård Västerbotten” och ”Gärdsgård Siljan” binds med tre vidjor.

Den översta vidjan binder in stöttan innan översta slanorna spänner fast vidja och stötta. 

 ”Gärdsgård Vilhelmina” är en högre gärdsgård och binds därför med fyra vidjor.

Stöttan binds då in med de två översta vidjorna innan låsningen sker med slanor.

Läs gärna mer om: Vidjor och en utvecklad byggteknik.